i've already broken my promise to include only pics taken in the preceding week. well, let's just say breaking the rules and thinking outside the box is how we do it in this feature. and being too lazy to pick up the camera, apparently. so to make amends, i give you two pics in this installment, both solitary musicians doing their thing, a random accordion player in quebec city and gustav from dungen here in nyc. notice how the secondary figures, the accordionist's shadow in the first and the girl lurking in the background in the second, occupy similar but inverted positions within the frames, their subtlety adding to rather than detracting from the force of the subjects. booyah.
1 comment:
panda
Vägen bort är lång
Längre bort än hem
Känner mer och mer
för allt jag kring mig ser
Alla har det inte lika bra som du
Jag tror du förstår, för jag gillar henne med
Hur hon är, ibland så blir hon arg
Hon var min, men det skiter du väl i
Vår musik är död
Pop behöver stöd
Mamma, pappa, barn
har ingenstans å va'
Alla har det inte lika bra som du
Jag tror du förstår, för jag gillar henne med
Hur hon är, ibland så blir hon arg
Hon var min, men det skiter du väl
Post a Comment